För en tid sedan förlorade Niklas Gladh omröstningen om gruppledarskapet för Miljöpartiet i Botkyrka. Jag känner inte till hur detta gick till, men på Facebook kan man dock utläsa att Niklas och hans omgivning blev överraskade av att han inte fick förlängt förtroende. Oavsett bakgrunden väcker detta en del funderingar.
De flesta partier har en väldigt liten krets av riktigt aktiva, i många fall bara 5-10 personer. Till det kommer att antalet medlemmar är väldigt lågt. Mp Botkyrka fick drygt 3000 röster i valet, har kanske ca. 100 medlemmar (3% de som röstade på dem) och ca. 10 aktiva (0,3%), med dessa siffror krävs en interndemokrati präglad av
förtroende och
öppenhet för att de som är engagerade skall fortsätta och nya lockas.
En lokalpolitiker använder sin fritid och blir en offentlig person på gott och ont. För att våga stå upp för sina åsikter, ibland obekväma, måste man känna trygghet. I det egna partiet måste de finnas personer som stöttar och backar upp dem som är partiets ansikte utåt. Politik är en förtroendebransch och detta gäller mellan väljare och politiker, men också politiker emellan.
För att ett parti skall hålla ihop är öppenhet helt avgörande. Diskussioner måste tas och beslut fattas, på därvid avsedda möten och alla måste känna till när och var detta sker. I dag, med en rik flora av sociala medier borde öppenhet inom partiet och utåt till väljarna vara lätt.
En gruppledare borde inte bli överraskad när han blir avsatt. Att det finns utmanare och att dessa har starkt stöd borde vara känt av alla medlemmar i partiet innan en omröstning.
